Vardagsliv och reflektioner

Har varit lite inaktiv på bloggen. Har väl så smått börjat känna av den berömda svackan som ofta infinner sig efter ett tag, när det sker en stor omställning i livet. Det är egentligen inget som går att ta på utan mer bara att jag känt mig lite allmänt låg. Ingen direkt lust att ta tag i saker. Vi visste ju att detta skulle komma, blivit varnade av andra😬. Så jag känner mig egentligen inte särskilt orolig. Efter regn kommer solsken 🌧🌤 Är det inte så man brukar säga 😉

Det jag saknar allra mest är såklart  mina vänner och familj! Därefter så är det skogen jag saknar mest. Och att bara kunna gå direkt utanför dörren och kunna mötas av naturen. Det gör nästan lite ont ibland. Men det var jag ju också väldigt medveten om att jag skulle göra. Försöker trösta mig med att skogen finns kvar. Ni som känner mig vet att jag inte är någon storstadstjej. Är ganska trött på asfaltsdjungeln. Även om det finns allt här i Tokyo och då menar jag verkligen allt! Så tycker jag nog att Partille vinner i längden 😆 Men det är ju om ni frågar mig då!

Men det är mycket som är bra också, vädret t ex, är ju helt fantastiskt. Nu när hettan har släppt sitt grepp och lämnat plats för den underbara hösten! Och maten, även om det fortfarande är ett mindre företag att handla.

Jag har väl helt enkelt börjat landa i Japan/Tokyo nu och måste ta tag i de känslor som dyker upp. Jag är så otroligt glad och tacksam för de vänner jag har börjat få här, de gör det så mycket lättare och roligare. Sedan är jag också väldigt glad att jag fortfarande har så mycket kontakt med mina vänner och familj i Sverige. Det gör mig så fantastiskt glad när ni hör av er. Jag är ju trots allt bara ett samtal bort.

I veckan som gick var Magnus i Sverige och jobbade, då fick jag känna på att vara gräsänka en vecka.  En vanligt inslag i livet för en expathustru 😉 Det bästa var när han kom hem igen! Och dessutom hade med sig Choklad, godis, torrjäst och lite annat som är svårt att få tag i här. Rena julafton!

Det har väl inte riktigt gått som jag hoppades med cykelkärran. Charlie tycker fortfarande att den är väldigt obehaglig att åka i, men vi tar det i små steg. Vi tar det väldigt lugnt och Charlie får växelvis gå bredvid cykeln eller åka i kärran.

Den här helgen är jag återigen ensam, även barnen har lämnat mig 😉 Alla killarna har åkt på weekendtrip till Seoul. Så jag och Charlie får mysa på egen hand. Då blir det promenader och Rom-Com för hela slanten 😂 Så nu skall jag gå och tappa upp ett bad, lite bubbel och äta lite middag innan kvällspromenaden och TV-soffan.

Ha en riktigt härlig helg!

😘

Burley Cykelkärra

För nästan två månader sedan beställde vi en cykelkärra till Charlie. Den har tyvärr varit slut överallt så vi fått vänta. Men i söndagskväll kom den äntigen.

Den här veckan har vi ägnat åt att låta Charlie vänja sig vid kärran. Så länge den stod still inomhus så tyckte han att den var väldigt trivsam.

När vi tog ut den och kopplade den på cykeln var det inte lika roligt. Vi har varit ute på några kortare turer. Han tycker att den är ganska läskig och blir väldigt glad när han får komma ut. Då jag mestadels gör detta på egenhand, har det tyvärr inte blivit någon film när vi är ute. Skall se om vi kan få till det 😉.

Igår cyklade vi till en närliggande park, ca 2 km, Arisugawa-no-miya Memorial Park. Väldigt vacker!

Charlie åkte en bit i kärran och fick sedan gå bredvid en stund. Det tyckte han bättre om. Men bara han vänjer sig vid den så skall det nog gå bra, hoppas vi.

På återseende 😙

Jordbävningslarm, vad händer?

Inatt var jag nog med om en av de absolut läskigaste händelserna i mitt liv. Strax efter midnatt väcks jag av att någon skriker på japanska. Jag blir helt skräckslagen och börjar själv ropa på hjälp. Magnus vaknar och undrar vad som står på. Först trodde jag nog att det var någon i rummet. Men efter ett tag upptäcker jag att det är telefonen som låter. Tittar på den. Ser att det står nödsituationsvarning och sedan en text på japanska. Känner totalförvirring. Hör kort efter att någon signal ljuder på utsidan. Vad händer, kommer vi att dö? Skall vi väcka barnen? Magnus översätter meddelandet via google translate. Se bilden nedan.

Googlar då vidare till Japans meterologiska sida och ser att det har varit ett skalv i Chiba på ca 4,6 (på richterskalan). Ok, vad häder nu? Kommer det mer? Vad skall vi göra? Tittar ut genom fönstret, verkar lugnt på utsidan. Ingen panik har utbrutit. Känner oss väldigt förvirrade? Bestämmer oss efter ett tag för att sova vidare. Det var ju lättare sagt än gjort. Men efter ett tag har jag i alla fall lyckats somna om.

På morgonen kände jag mig fortfarande ganska omtumlad, vad var det egentligen som hade hänt. Kändes skönt att se på facebook att fler vaknat av larmet och dela uplevelsen.

Vi kände inte av skalven som var under natten. Men det var en väldigt otrevlig upplevelse. Har nu i efterhand förstått att det är väldigt ovanligt att larmet utlöses på telefonen på det här sättet. Och att det är något som sker automatiskt baserat på en beräkning som sker innan skalvet.  I stort sett kan man säga att en varning går ut om skalvet beräknas vara mer än 5 på richterskalan. (Wikipedia)

Barnen hade sovit igenom hela händelsen och var helt ovetande om nattens dramatik när de vaknade på morgonen.

En sådan här upplevelse får ju en att tänka till och bli ännu mer tacksam för varje dag. Ta hand om varandra och njut av de stunder som är bra!

また ね 😘

Lugnet efter stormen

Idag är det lugnet efter stormen. Vi vaknade upp till en strålande vacker morgon med sol, värme och en lätt bris.

Men under natten har en tyfon återigen dragit över Japan. Här i Tokyo har vi ändå klarat oss väldigt bra, då vi låg i ytterkanten av tyfonen. Men rejäla stormbyar har dragit in. Jag har varit vaken flera gånger under natten och hört hur vinden har rivit och slitit i huset och träden. Så det var ändå  ganska förvånande att se att de största skadorna som skett under natten har varit några knäckta grenar och omkullfallna cyklar.

Något som även förvånar och fascinerar mig är hur snabbt de är ute för att rensa upp på gator och i parker. Redan innan klockan 8 har de på många ställen varit ute och krattat upp löven sopat ihop grenar.

För övrigt har det varit mycket lugnare i trafiken på morgonen. Alla tågen slutade gå igår kväll vid åtta. Sedan började trafiken rullar igång så smått strax innan sju imorse.

Så till barnens besvikelse blev det att ge sig av till skolan. När det nu ändå kom en tyfon kunde man ju någon nytta av den, tyckte de 😉

Om man känner sig rädd eller orolig? Ja, det är väl lite både och. Lite skräckblandad förtjusning skulle man kanske kunna säga. Det är klart att det man inte önskar sig en naturkatastrof, men på något sjukt sätt känns det också lite spännande.

Det som gör att man känner sig lugn är att det är japanerna som vi har pratat med verkar ta det med ro. Klart man skall vara förberedd, men oftast verkar det gå ganska bra, så även denna gång.

Njut av dagen, det tänker vi göra!

またね 🤗😎